Tänka på vad man säger

Idag formulerade min man orden, våra sista barn om Majken och Ester. Och jag bara nej, nej inte dom orden. Fast jag sa inget förrän sen. Och han bara, men alla föräldrar jag träffar på jobbet är födda på 80-talet och 90-talet. Vi är alltså supergamla, enligt min man, eller för gamla. Ja inte var det här väl så intressant för någon. Men för mig och bloggen är ju min. Så jag fortsätter älta samma, samma kanske ni tycker. Sån är jag nog som person. Hakar upp mig lite, eller mycket.

Den här dagen har varit lite annorlunda. Och så ringde min mamma och vi hade ett alldeles vanligt samtal och det var skönt. Ingen kris idag.