Aldrig har min arbetsplats varit så städad. Aldrig har jag slutat ett jobb som jag haft i nästan 10 år. Jag tänker på Ulrikas ord som en tröst att det bara är ett jobb, alltså att ett jobb bara är ett jobb. Men just nu känns det inte så. Det känns sorgligt och tungt. Men att inte åka bil till jobbet känns väldigt, väldigt bra.
Jag lämnade en liten pärm till den som ska komma sen och hoppas att den vill fortsätta berätta sagor för barnen. Det är viktigt för mig, men jag förstår ju att jag inte kan styra över det. Den som kommer gör ju på sitt sätt och det kan ju bli hur bra som helst.
Jag fick så fina blommor, vackra som bara den. Två kassar med sånt jag ville ta med mig har jag hemma nu. Bengt är hemma och är sjuk och småflickorna har varit hemma med honom. Men dom var lite för pigga för en sjuk förälder. Majken har ju slutat med blöjor och det går ju himla bra ibland och mindre bra ibland. Så idag kissade hon bredvid bokhyllan och kisset liksom rann in under hyllan. Ett nästan övermäktigt projekt för en förkyld, trött förälder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar