söndag 3 maj 2015

Vissen

Jag tar hand om mig själv idag. Om att ta hand om sig är att gråta, ställa in springningen, äta upp den sista stora biten äppelpaj. Ja då tar jag hand om mig.

 Oron kom igår. Vi hade haft det så glatt här i flera veckor så det är klart att det inte kunde fortsätta. Nu blev det oro igen. Inget särskilt har hänt. Det är inte det. Men oron har en anledning. 

Skulle också vilja skriva om allt fint som hänt. Som att Majken sa till sin pappa/min man när vi ville ta olika vägar " någongång måste mamma få bestämma". Jag bara jaaa och min man lyssnade och vi tog min väg. Jag bestämmer mycket, men aldrig vilken väg vi ska ta. Det har den lilla sociala, empatiska varelsen märkt. Sen får jag numera följa min äldste på instagram. Lite läskigt för mig. Vågade inte titta först, men sen så gjorde jag det. Och det var helt okej.

Sen annat då som måste avhandlas är när vi var på kalas igår. Flickorna ville inte vara där utan mig. Jag fick prata med vuxna jag inte kände. Såna där universitetsanställda. Flickan från Haparanda drabbades av rejält mindervärdeskomplex. De var så intellektuella sa jag när jag kom hem. Det är ju du med sa äldste sonen. Det är ju sant kanske. Fast nä. Jag är mer bara styrd av en massa känslor. Men Gud ändå så komplicerat livet är. 

Inga kommentarer: