Ordning, oordning, ordning, oordning....

Ett återkommande tema i mina tankar. Ordning och oordning. Jag har alltid haft oordning inne i mig och runt omkring mig. Konstigt då att så många av dom jag känner har sån ordning. Dras jag till det motsatta? Men så det där med att fundera över det här tar mycket tid. Är det bra använd tid? Absolut inte. Varför kan inte jag stå för den här som jag är? Andra står ju för sin ordning då kan väl jag jag stå för min oordning. Ska tänka på det där ett tag till men känner att det är ditåt det lutar. Alternativet är att alltid känna sig dålig, slarvig, misslyckad. Hela livet. Och det är ju egentligen inte ett alternativ.

Jag fick Family living häromdagen. Fick en prenumeration i julklapp av min man. Blev så där lagom irriterad över repotagen. Som om jag inte bara skulle kunna låta bli att läsa. Men irritationen gäller bland annat ett par systrar som delar hus, tvillingar, fint repotage egentligen. Men ingenting handlar om tvätten och förvaring som på något vis min vardag handlar jätte mycket om. Och sen det här med kändisar och deras hus på Gotland och lägenhet i Vasastan och hus lite varstans. Tycker att det är jobbigt för det är så långt från verkligheten för så många. Och ändå vill jag hålla på att läsa, titta och vilja ha.

Och slutsatsen är att jag funderar lite till. Klippte ner Humlen idag fast mest för att jag var arg på något annat. Och rullade ihop vardagsrumsmattan som ska på kemtvätt för den har det spillts på ett bra tag nu och droppen var väl häromdagen. En halv kaffekopp spills ut. Min man kommer hem och långt senare frågar han om någon kissat på mattan. Nä, säger jag, det är bara kaffe. Ja ha, säger min man. Och sen gör vi inte något åt det. Min mamma skulle gråta om hon läste det här.

Men nu har jag rullat ihop lortmattan och ska skicka den på kemtvätt och det är ju inte ens miljövänligt.