Jag brukar tänka på Christer Fuglesang ibland. Från olika vinklar. En vinkel är utifrån hans familj och hur dom känner när pappan och maken åker upp i rymden. Känns det bra för dom då? Men på sista tiden har jag tänkt på hur det känns nu för honom när han inte ska få åka till rymden mer. Som jag har förstått det så blir det inte fler rymdresor för honom nu. Känns det fruktansvärt tomt då? Han har väl strävat efter dom där resorna ett helt eller årminstone ett halvt liv och nu så är dom över.
Känns det som när man nog inte ska få något fler barn? Kan det vara så? Det är det kanske bara Christer som vet.
1 kommentar:
Tänk så olika vi har det! För mig är det här med att vara mamma SÅ annorlunda mot innan. Jag och maken har varit ett par i 15 år och då har man ju fått vissa vanor.
Jag hade liksom fastnat i den där tanken att "nä, det blir nog inga" Det var inte så att vi försökte, men så mycket annat upptog tiden. Jag hade ställt in mig på att bara vara faster och ta hand om mina gamla föräldrar (och vara fru förstås!) Och här är jag nu...
Skicka en kommentar