måndag 25 oktober 2010

En stund som jag inte vill minnas

Ett mardrömssamtal med min mamma har jag precis haft. Det blir inte bra mellan oss. Jag är så ledsen och har gråtit. Hjälp. Ska vi aldrig mötas och förstå varandra. Jag kan inte ens skriva om det för det känns fel, som att hänga ut henne. Men idag var det som att avgrunden öppnade sig mellan oss. Och egentligen skulle jag bara ringa och småprata. Det kan jag tydligen inte. Och nu ska jag jobba till ikväll. Ibland tänker jag att jag kanske inte utrustades med rätt redskap för att vara människa. Att allt jag rör vid blir trasigt.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Det här kommer inte låta riktigt klokt. Men vartenda ord jag skriver är sant.
För en timma sen, när jag städade upp efter middagen, tänkte jag på alla de som har flera barn och som gör ett kanonjobb med "allt". Jag tänke på dig, och började då tänka på att din mamma inte uppskattar ditt sätt att leva (har förstått det genom dina inlägg) Och jag tänkte att din mamma ska vara glad och stolt att hon har en sån fin dotter och så många fina barnbarn.

Nog för att jag har ett litet sjätte sinne, men det här är ju lite knasigt...Fast det kanske var en mening med detta, att jag skulle skicka lite pepp til dig. Pepp pepp pepp, du är BRA Maria! KRAM!

Anonym sa...

Maria LÅT ALDRIG NÅGON...jag säger NÅGON...få dig att tro att du INTE är BRA. Jag vet inte hur jag skall kunna få dig att förstå hur mycket JAG beundrar dig...och vi är många många andra som också gör det.Hoppas att ALLA som läser din blogg skriver till dig nu. Jag vill på intet sätt nonchalera din besvilkelse och ledsamhet för dom känslorna måste du ju få tid att låta verka ut....men jag vill ändå peppra dig och säga Du är bra Du är bra..Du är bra. Lyssna på PeterLeMarcs låt "Du är bra" som jag lagt ut i fb...eller ta fram den på youtube. Den har alltid varit tröstemusik när jag tvivlat på mig själv. Och jag tror att även du kommer att känna tröst i hans text.

Älskade söta Maria. Älska din familj, var lycklig att du har denna stora brokig familj. DET är självaste livets MENING och du är lycklig lottad som fick denna familj. LÅT ingen få göra dig ledsen och osäker, inte ens någon närstående. Stå på dig Maria !!!!
VARM kärleksfull kram av mig

Anonym sa...

Glömde skriva mitt namn i mitt långa inlägg. Gunnel L

Lena R sa...

Åh Maria, jag känner verkligen med dig! Jag har också haft en komplicerad relation med min mamma. Under en period i livet avsa jag till och med ifrån mig kontakten med henne, för jag upplevde att jag fick tassa på tå för henne. Hon har genom åren haft väldigt höga krav på sig själv och därmed på andra. Jag tror att detta i kombination med dålig självkänsla har gjort att hon är väldigt hård mot sig själv och sina medmänniskor.

Först när hon gjorde sig ovän med min äldre bror och ringde och beklagade sig för mig, kunde jag säga ifrån. Idag funkar det hyfsat men jag orkar inte umgås med henne i alltför stora doser.

DU är värd all respekt en kvinna kan få. DU är FANTASTISK!! Jag sänder mina varmaste styrkekramar till dig.

Anonym sa...

Usch, jag får tårar i ögonen för det är så orättvist att du ska ha det så. Styrkekramar från Johanna, M-lycke

Pia sa...

Styrkekramar från mig till dig - Du Är Bra! Låt ingen få dig att tro annat!

Ibland blir ens relationer så otroligt krångliga. Och ibland måste man ta Time-Out i relationen - även från en mamma om det behövs.

Sköt om dig!

Maria sa...

Hej Soffy
Och tänk att du tänker på mig. Vilken fin värld den här bloggvärlden är i ibland. Tack för all pepp. Är inte mottaglig just nu men dagen kanske kommer när jag kan tro att allt inte är mitt fel. Fast ändå inte mitt fel. men mitt fel att det trasslar till sig hela tiden. Kram

Hej Gunnel
Tack, tack, tack. Och jag känner nu att jag måste på något vis sätta stopp för det som sårar mig. vet bara inte hur. Kramar

Hej Lena
Jag känner väldigt mycket igen din beskrivning av din mamma. Man kan inte säga emot för då kritiserar man, man kan inte tycka helt annorlunda för då kritiserar man. Men hon får tycka mycket. Skönt att det blev bättre för dig med den där pausen. Jag känner också att små doser går bra, större doser mindre bra. Tack för alla styrkekramar.

Hej Johanna
Tack kramar Maria

Hej Pia Plupp
Ja det verkar som relationer kan bli hur krångliga som helst. Och som om man sitter fast i det där krångliga. Just nu tar jag en paus, en time-out. Och tänker. Och känner.
Kram Maria

Maria sa...

Jag har alltid tänkt som så, att ni måste vara utvalda föräldrar på något sätt, som får 2x tvillingar. Och då är ni det bästa för era barn.
Att sedan din mamma tycker på annat vis är ju HENNES grej. Låt inte hennes känslor bli dina. Fast jag förstår att det inte är lätt...