Stressad

Det har känts brutalt det här med att vara borta så mycket från Majken och Ester. Dom är väldigt mammiga när jag är i närheten. På kvällen igår var dom nästan tokiga. Skrek, ville amma, skrek. Tre veckor till ska jag jobba 85 % och sedan ungefär 70%. Det blir mycket mer lagom och min man ska fortsätta vara ledig på måndagar, i alla fall fram till jul. Så nu får han, Majken och Ester långhelg. Det behöver dom. Och jag är förkyld hela tiden. Jag förstår verkligen vad stress gör för kroppen. Jag har varit frisk hela tiden när jag varit hemma på heltid och ändå har jag varit stressad många gånger då med, men nu är det någon slags konstant inre stress. Stress över att vara borta så mycket från Majken och Ester, över att komma i tid, över att hinna med storbarnen, över att hinna läsa alla böcker, stressen över att vara trevlig, stressen över att kanske inte vara trevlig, stressen över allt möjligt nödvändigt och inte nödvändigt.