För första gången sen jag var liten låtsades jag att jag var författare. I huvudet började jag på tre böcker. En bok började i mormors hall där jag tyckte att det var så läskigt att vara. Man önskade ju att man hade haft en sån där gosig mormor, men jag var rädd för min. Och tidigt i mitt liv blev hon dement också och då blev det ännu läskigare. Och den andra började med en mormor som jag träffade på badhuset en gång som jag blev som förhäxad av. Hon var helt urhäftig med sina barnbarn. Dom hade värsta kontakten. Och hon pratade så kul med dom. Och den tredje, vad handlade den om? Det har jag glömt.
På kvällen började jag läsa Katarina Kieris senaste bok. Somnade efter några sidor, men det var inte för att den var dålig. Tvärtom. Språket var helt fantastiskt. Tog mig med storm. Och Tornedalen handlar det om. Och kluvenheten. Det svenska och det finska. Den ska jag läsa långsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar