Just nu sitter ett barn och min man och kör till en pingistävling. Det har kommit snö hela gårdagen så lite orolig är jag. Gillar inte alls sånt där, som tävlingar långt bort på vintern. Vaknade av att Otis skällde och skällde och det gör han inte ofta. Då visade sig att han var i köket, där vi brukar ha honom när vi inte är hemma och det ville han inte. Som att han kände på sig att vi var hemma så att det var lite fusk. Så så vaknade jag iallafall. Ella, som han sover med varje natt, sover hos en kompis i natt och då verkar Otis bli jätteförvirrad.
Igår var vi på bröllop och det var så fint. Sen när vi skulle hem, för vi var bara med i kyrkan, hade det blivit ett sånt oväder. Vi stack ut näsan och höll på att ramla omkull av snön som yrde. Ester blev så förvånad och gick in igen, men vi hade ju inget val och fick gå ut igen. Sen tyckte Majken och Ester att det var helkul i snön. Dom la sig ner och sprattlade och skrattade. Vi andra, alla över nio år i familjen, tyckte mest att det var kallt och att bilen kändes så lockande. Vuxen = lite tråkigare.
Joen, vår äldste, kunde inte vara med för han var upptagen med fotbollslaget. Sen på kvällen for han och hälsade på två tjejer i klassen. Det är så kul när han umgås med både tjejer och killar. Han ska välja till gymnasiet nu och har nästan bestämt sig för vilken skola han ska gå i. Och jag kan säga, att den han ska välja, nog var den sista vi trodde han skulle välja för bara något år sedan. Han vill gå den skola där dom flesta esteter går. Han, vår fotbollskille. Jag tänker på några ord jag fick höra av en annan mamma för flera år sen, när mina äldsta var små. Det var att hon brukade tänka att allt ändras, det är bara en tid och sen blir det annorlunda. Man kan tänka så när det är jobbigt för något barn. Och jag tycker verkligen att det stämmer, även när det inte handlar om något jobbigt. Det är en tid och sen blir det något annat, på ett annat sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar