Som tröst så shoppade vi på Kupan idag. Majken var gullig och sa att hon ville bli samma som jag. Jag har ju ett fint jobb ju. Men mitt fokus är mest här hemma just nu. Det är det jag måste förstå. Inte hålla på att tro att allt är lika viktigt.
Men alltså tre klänningar köpte jag, för det kan man när man är på Kupan. Två var för små, en verkligen alldeles för liten, den andra lite för liten.
Så förutom att hitta glädjen igen så kan jag ju för skoj skull också hitta kroppsuppfattningen.
Sen tänker jag om allt detta att är det en 40-årskris? Vad ska jag bli när jag blir stor? Byta jobb. Fundera över att jag måste vara mer med barnen. En sjuk pappa och en orolig mamma. Så där som det blir när man själv inte är så ung längre.
2 kommentarer:
jag har en halv garderob med för små kläder. behöver ner massor! ska sluta med socker så får vi se...
kram från Dalsland//
Hej
Ja doär jobbiga dom där för små kläderna. Man bara blir på mind om en svunnen tid. Men jag tänker också att snart så kan jag nog ha dom, kanske
Skicka en kommentar