Det är svårt att smyga med klapparna när det är folk överalllt. Jag har inte riktigt koll på vad jag har köpt och till vem. Igår köpte jag klappar till min äldsta, direkt var jag uppe i drygt 2000 kronor och då hade jag köpt två saker han önskade sig. Vad svårt det är idag när barnen önskar sig så dyra saker. Hur gör man? Jag vill gärna att dom ska ha några fler klappar, den där glädjen att få öppna.
Häromdagen luktade det plötsligt bränt i huset. Vi sprang runt, runt, min man med brandsläckaren i högsta hugg. Vi hamnade hela tiden i vardagsrummet vid matbordet för där luktade det så starkt. Tillslut sa jag att vi måste ringa brandkåren. Min man bara, nä vi har ju så stökigt. Men alltså ska huset få brinna upp för att vi har stökigt. Så började min man fundera över doften, att han kände igen den. Jag kom på att det luktade bränt hår. Så tittade vi på lilla hunden som åt någonting. Vi gick fram till honom och luktade, oj vad han luktade bränt. Han hade gått upp på matbordet och bränt sig på ljusen på bordet. Stackars Otis, men skönt att vi kom på vad det var. Jag hann ju tänka att det måste brinna inne i väggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar