Var ska man börja. Vi hade några väldigt jobbiga dagar innan vi kom iväg. Så där så jag tänkte om det är värt det. Sen skulle vi åka tåg och det visade sig när vi kom till den alldeles nya, lyxiga stationen att jag hade fel tid på min biljett och att det istället för tåg skulle gå buss och så skulle man byta till tåg vid 11-tiden ungefär. Vilken mardröm. Majken och Ester hade inte sovit på dan så dom behövde sova typ direkt. Istället fick vi sitta och vänta på stationen och sen åka buss en bit och vänta igen på ett perronggolv och tillslut gick tåget klockan 22.30. Och det lustiga är att det inte finns någon informationsdisk, ingen man kan fråga. Man står där med fel tid på biljetten och underlig information på informationstavlan och ingen att fråga. Då får man gå till Ullas kondis som ligger på stationen och den snälla kassörskan där får ge en numret till SJ och så får man sitta i telefonkö drygt en kvart när storasyskonen får springa efter småsyskonen så dom inte ska ramla ner för någon rulltrappa. Men då kan man ha tur i oturen och träffa den enda fyrabarnsfamilj vi känner och dom hjälper mig med att få ut vagnen ur bussen i Vännäs där vi ska invänta tåget. Och vi har tillochmed lite trevligt på perronggolvet i Vännäs.
Men SJ hur har det blivit? Jag som älskar tåg.
2 kommentarer:
Usch, ja. Det är tråkigt att det blivit så illa med SJ. Jag älskar också tåg och tycker att alla borde åka mer tåg. Men nu vågar man ju knappt. Hur jobbigt som helst med småbarn och packning och inte veta.
Jag tycker ju också så att alla borde åka tåg och samtidigt blir jag så arg på hur dom beter sig. Hade allt fungerat som det skulle så hade det ju gått så bra.
Skicka en kommentar