Nu är vi hemma efter en vecka i norrbotten och nu åker jag ingenstans. Idag har jag varit utom mig av trötthet. Jag sov som en kratta på stugan, låg vaken många timmar varje natt innan jag somnade. Jag hade mina små kriser kan jag säga. Kände mig väldigt ensam i min ursprungsfamilj (kan man kalla den så?), som består av mamma, pappa, storebror, storebrors fru och deras tre barn. Samtidigt älskar jag att barnen får leka tillsammans. Dom har byggt en koja, åkt båt, åkt vattenskidor, åkt ring, sovit i tält och sovit i egen stuga. Allt borde ju vara så bra, varför är det inte det då? Jag och min bror kom ihop oss om skolpolitik. Herre gud jag önskar jag inte sagt ett ord. Men vi har väldigt olika åsikter och vi är väldigt olika. Ungefär som natt och dag, svart eller vitt, varmt eller kallt, sommar eller vinter, land eller stad, pizza eller sushi, tulpaner eller rosor.
Men samtidigt vad spelar det för roll när man tänker på Norge, när man tänker på alla ungdomar som aldrig kom hem och alla familjer som väntade, kanske förgäves.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar