En liten dikt. Det har jag inte skrivit sen tonåren.

Det sitter en skata på taket och nyser.

Jag dricker kaffe som är ljummet, för starkt och för ofta.

Och jag lärde mig ett nytt ord igår, blomsnö.

Över hela trädgården.

Mamma och brorsan svischade förbi igår.

Snabbt.

Som kungen och drottningen.

Men dom pratade mer än kungen och skrattade högre än drottningen.

Och någon viskade.

Kanske var det jag.

Fast ingen hörde.

Kanske skatan på taket.

Som nu flugit vidare.