Trygghet

Jag har sånt behov av trygghet. Jag tror att det är därför jag gillar barnsliga saker. Älskar glada mönster och prickar och ränder, jag älskar Lena Anderssons bilder och hänger dom på väggarna i huset. Jag målar byrån gul och köper äppelmönstrad tröja på tradera. Jag hänger upp Gittan och fårskallarna-tavlan på väggen. Jag tänker att allt detta handlar om det där trygghetstörstandet. 

Nu tänker jag att jag kan sova för ingen är på vift, bäbisarna (5-åringarna) sover i vår säng och ingen är vaken halva natten. Jag tänker det handlar hela tiden om den där tryggheten. En kväll när jag var så orolig låg jag i sängen med ett par strumpor på fötterna som Signe målat så där färgglatt och gulligt. Och i rummet bredvid sov en Ernst och en kompis över och han skrattade högt vid två-tiden på natten och det kändes genast varmare och tryggare här i världen. 

Själv har jag nog inte den där tryggheten i mig utan måste försöka skapa den själv. Och jag hoppas kunna ge den till mina barn. Men jag tror att jag faktiskt måste anstränga mig mer.