Idag lite hopp. En gladare röst och jag ser ett litet ljus. Jag har en röst inom mig som kommer till mig ibland. Den började i helgen när jag hade det riktigt jobbigt. Rösten sa ibland:- Man måste tro att det bär.
När fjärilarna fladdrade obehagligt i magen så kom rösten när obehaget blev för stort. Det här är också att vara människa. Visst vill man att allt bara ska vara bra hela tiden. Att alla ska må bra, men jag förstår att det här också är en del av livet och saker måste få ta tid,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar