måndag 30 juni 2014

Livet

Upp och ner. Just nu har jag hopp. Kanske aptiten kommer tillbaka, även om min kropp kanske mår bra av att tappa den. Vissa dagar har jag kunnat äta, men andra har det varit svårt. Kropp och själ. Sitter ihop.

Min dotter har konfirmerat sig. Det var så vackert. Två veckor på läger med fina ledare och fina flickor, 44 stycken. Så konfirmation i stadskyrkan. Mormor kom och vi åt liten buffé efteråt i trädgården och Ella hade önskat en sån där kalastårta. Så fick hon tre fina halsband, en ring och en tavla och lite pengar. På kvällen gick hon sen på Förr eller senare exploderar jag. En väldigt lyckad dag för henne.

När det krisar, som det gjort och kanske gör, så omvärderar man (jag). Jag sluter mig inom mig själv och runt min familj. Precis det enda jag har orkat. Vädret och annat har känts mindre viktig. Även om jag fattar att vi inte har någon toppen sommar, men måendet sitter inte i vädret. Det sitter inom oss helt och hållet. Så skulle mamma komma och jag tänkte innan, med ET går bara inte. Hur ska jag kunna ha någon här hemma nu? Nu när fjärilar bor i magen och det oroas mer än vanligt. Men det gick bra. Och för Ellas skull var det ju tur hon kom.

Inga kommentarer: