Jag har varit hemma flera månader nu och varit mycket ensam. Och när jag var gravid blev jag helt folkskygg. Så nu när jag träffar någon annan vuxen som jag tycker om så blir jag så glad och pratsam. Sedan tänker jag, men usch vad jag har pratat. Jag kommer väl ihåg att lyssna också.
Jag hoppas det. Det är lite som att lära sig gå igen, fast inte riktigt.
Igår skulle min son handla viktiga saker som kalsonger och jag och han promenerade iväg med bäbisarna i vagnen. Dom andra var med pappan på Leos lekland. Och jag träffade en familj som hade tvillingar som var precis ett år äldre än våra och tre barn till. Vi pratade ett tag och det kändes så kul att träffa någon som hade det lite som oss. Och det första året som skulle bli så jobbigt hade blivit så bra, sa hon.
E vill äta nuuuuu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar