Om en fredag och vilken fredag

En konstig dag, men ändå fin på något vis. En dag som började med att jag cyklade till ett möte. Jag som åker bil så ofta. Jag cyklade på ett litet möte om sagor. Och där fanns en ny bibliotekarie, en man, fortfarande lite ovanligt i vårat yrke. Och han berättade sagor. Jag blev så glad. Ibland blir det så att när en man kommer in i ett yrke som är kvinnligt (eller kvinnodominerat) sen urminnes tider så ska den satsa på sånt som inte kvinnor sen urminnes tider satsat på. Eller jag vet inte riktigt hur jag menar. Men det kan bli lite så där att dom i alla fall inte berättar sagor eller läser böcker om relationer. Nu är jag fördomsfull. För det finns massvis med bibliotekarier som är kvinnor och som läser fantasy, science fiction, hårdkokta deckare och annat och förresten också kan allt om datorer och annan modern teknologi.

Men jag säger bara att det kan vara så. Fast det förstås inte är så. Alltid.

Och sen cyklade jag vidare. Och jag gick på utvecklingssamtal. Och sen cyklade jag vidare. Mot dagis och hämtade två stycken gostroll där. Men ett av dom gostrollen blev förtvivlad i cykelkärran och jag skulle ju hämta dom två åttaåringarna på skolan. Så det tog tid och hon skrek. Och hon fortsatte hemma. Så min son som skulle på innebandy behövde skjutsas av någon annan. Någon annan fanns inte att finna så då sa storebror att han kunde cykla med honom. Men åttaåringen har aldrig cyklat på vintern. Han ramlade två gånger varav en gång på ett farligt ställe. Nu vet jag varför inte åttaåringar cyklar på vintern. Sen fick den andra åttaåringen vara barnvakt åt Majken när jag och Ester hämtade Ernst på träningen för nu hade hon slutat tokskrika. Nu skrek hon bara när inte jag var nära. Och det var första gången Signe var hemma ensam med en bäbis och det gick bra.

Sen gjorde vi middag och alla hjälptes åt. Så mycket frivillig hjälp har jag aldrig fått hemma av mina barn samtidigt. Sen skulle Ella hämtas på stallet. Nu fick bäbisar + Signe följa med. Och efter stallet skulle hon lämnas hos en kompis för översovning fast jag inte alls tyckte att det passade så där efter stallet.

Sen hemmahuset. Sen söva bäbisar och umgås med de tre hemma- och uppebarnen. Sen somnade jag i soffan helt enkelt. Fast det gillade inte Joen. Han ruskade liv i mig och sen var jag vaken jätte länge.

Och under den här tiden jobbade min man och kom hem två på natten. Underbara ljuvliga fredag. Och lite ironisk är jag fast ändå inte.

Och idag har jag skickat iväg Signe på en resa utan familjen för första gången i hennes åttaåriga liv. Till Norsjö har hon farit.