Min lek

När jag var liten lekte jag ofta att jag hade barn, flera, många och en man som inte bodde hemma. Han var blind så han behövde bo på institution. Jag bodde trångt också och fattigt oftast i ett kallt förråd vi hade på övervåningen. Ibland när jag lekte började allt gå i slow motion. Minns ni det? Det hände rätt ofta. Nu händer det aldrig. Ja och när jag inte kunde sova förr i världen tänkte jag att jag bodde jättetrångt. Alla i familjen tillsammmans, typ i Ryssland. Vi hade det ofta jättefattigt. Det verkar som att meningen är att vi ska ha det trångt och lite fattigt. I alla fall om man ser toll mina lekar och tankar. Som att trångt och nära är tryggt. Kanske därför jag supermycket ogillar att ha ett barn sovandes i källaren.