Så arg

Jag tänkte att imorgon går jag väl på jobbet då. Inte frisk, men friskare. Mina två yngsta är på dagis några timmar idag och igår eftersom det var tänkt att jag skulle jobba. Att inte ha några nära och kära i närheten gör livet minst sagt skört. Som i tisdags när jag är ledig och blev sjuk och min man fick komma hem. Jag är ju bara hemma utan ersättning så då finns det väl ingen ersättning min man kan få för att han fick gå hem? Jag tror inte det. Så då är jag glad för dagis. Jag och två 12-åringar hemma. Jag värmer potatisbullar till lunch. En kommer inte hem som hon lovat och en bara nä potatisbullar på höstlovet. Jag blev så upprörd. Arg som ett bi. Det krävs lite av mig just nu för att överhuvudtaget åstadkomma någon mat. Och så det där suckandet. Ja men då gick det upp ett ljus för mig. Jag jobbar inte imorgon. Jag är inte kry. Jag klarar inte en suck över färdiglagade potatisbullar. Jag behöver samla kraft igen och bli stark. Jag har ju inte ens min vanliga röst än. Så nu vet ni hur arg jag är idag. Och en lite tolvåring kom i kläm.