Nu är jag på väg hem

Jag har varit hos mamma över helgen. Jag kom i fredags klockan nio och var på sjukhuset halv tio. Sen var jag hos pappa tills han somnade in och vi tog farväl. Sen åkte vi tre som är kvar i familjen till deras lägenhet. Vi har varit tillsammans tills jag åkte idag. Vi har pratat, gått på en liten promenad, fikat och gjort annat stillsamt.  Och gråtit. Mamma har ringt till släkten och deras gemensamma vänner. Och i förmiddags satt vi och försökte formulera en dödsannons. 

Vid fyra skjutsade dom ner mig på stationen. Då fick vi skratta. Min mamma som hör dåligt ser en kvinna som pratar lite knagglig svenska fråga konduktören om det var tåget till Knivsta som står där. Ja säger konduktören. Mamma springer mot kvinnan och säger nej tåget mot Ljusdal är det här och pekar på tåget som står mittemot tåget mot Knivsta. Och vi ropar till mamma nej hon ska till Knivsta, men det hör hon inte. Sen blandar sig en kille in i diskussionen också som var lite annorlunda och inte riktigt hör vad min mamma säger och mamma hör nästan inte vad någons säger längre när hon inte har sin hörapparat. Sen var det en man som hade svårt att stänga sin väska och då såg jag att mamma var beredd att rycka ut igen. Jag har aldrig tänkt på hur hjälpsam hon är. Fin egenskap. Men det där med hörseln kommer nog att leda till många missförstånd framöver.