Dålig start

Jag skulle på möte med jobbet i en annan stadsdel än där jag jobbar. Skulle cykla dit tänkte jag och sen till vanliga jobbet. Tre cykelnycklar gick inte att finna och tiden började rinna ut. Jag fick paniken. Den som drabbar mig gärna på morgonen när allt håller på att gå åt skogen, eller när det känns så i varje fall. Tillslut fick jag ta min sons cykel och han kom försent till skolan. Men hur dålig får man vara? Och han tyckte att jag kunde sluta gråta också. 

Jag har sovit dåligt i veckan, riktigt dåligt. Det här med att ställa om dygnsrytmen gick urdåligt. Så idag hade det väl gått för långt. Sen på eftermiddagen fick jag urinvägsinfektion. Det bara slog till helt plötsligt. Vädret har slagit om och det har blivit kallt och jag cyklade och glömde mina täckbyxor. Men det hade jag ju aldrig förr i världen. På vintrarna i Haparanda hade jag ju aldrig det och så flyttade jag till Umeå och tyckte att det var rätt konstigt med alla studenter med täckisar. Sen blev jag likadan. Det är jättejobbigt att frysa och så skönt att inte göra det.

Och nu sitter jag här och har druckit flera glas tranbärsdricka. Det ska ju vara bra mot urinvägsinfektion. Sen måste jag sova mer. Jag har sovit i soffan till Bolibompa och efter blev jag pigg och sydde ett par tights till Majken med bilar på. Dom ska fållas imorgon. Jag blir nästan rörd över att det blir något när jag syr.