Jag sprang häromdagen och det var ganska precis ett år sedan sist. Första gången en halvtimma utan bäbisarna. Jag hade med min sjuåring så tempot blev alldeles perfekt. Det blir det förresten utan sjuåringar också för jag kan inte springa så jag får idrottsskador och blodsmak i munnen. Det där är en läggningsfråga tror jag. Jag är lagd åt det andra hållet när det nästan kan gå för långsamt. Men vi sprang och hade det bra.
När vi kom hem satt Majken och Ester på varsin arm hos deras pappa. Och gud vad det var kul att se dom igen. Jag såg dom som i ett annat ljus. Med det ljus man har med sig från den stora världen till den lilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar