Bara en sak till. Jag har ju läst Jättehemligt av Barbro Lindgren. Vilken bra bok och vilket fint, nytt omslag. Men så otroligt sorgligt att hennes lillbrorsa Kjellegubben dog så ung. I slutet finns en sammanfattning, lite historier om vad som hände sen och där skriver hon att Kjellegubben är död. Och då var jag tvungen att googla och då hittade jag en intervju med henne där hon pratar om det. Han dog i en bilolycka när han var 20 år. Och hon var så ledsen, i ett helt år var hon alldeles förtvivlad, men så fick hon barn själv och det blev lite bättre. Det är så extra sorgligt när hon skriver om hur mycket hon älskar Kjellegubben med hängkinderna och hur han går runt i kvarteret och får bullar och sånt för alla tycker så mycket om honom.
Jag satt och tänkte på det i sängen i morse och Majken satt bredvid och tänkte nog på något helt annat och så ramlade hon bakåt och gjorde en otäck bakåtvolt ner över en korg och landade som på nacken. Usch vad hemskt det var. Hon grät och grät och sen blev hon tyst. jag menar helt tyst så jag trodde att hon mist talförmågan. Men så kom hon igång igen. Man kan aldrig ana när det ska hända något hemskt fast nu gick det ju bra ändå. Tack och lov.
Nu ska jag försöka och inte tänka på den där fina Kjellegubben för jag blir faktiskt ganska ledsen.
1 kommentar:
Ja, jag har också läst om Kjellegubben i Barbro Lindgrens "Jättehemligt", och suttit och gråtit framför datorn medan jag googlat fram vad som hände. Så googlade jag mig fram till dig. Livet blir skört som ägg när man får barn. Från att ha varit odödlig till en liten fjärt i rymden på bara några år!
Skicka en kommentar