Jag har känt mig så irriterad på en person som bor här på den här gatan. Usch vad jag irriterar mig på henne. Hon har alltid stökigt omkring sig och på hennes gård ligger saker huller om buller. Och går man in till henne så ligger strumpor, vantar, matrester, klädhögar, papper överallt. Och fast hon säger att hon ska bättra sig så gör hon inte det.
Men det är inte bara det som irriterar mig så våldsamt utan det är den där insidan som alltid ska ställa till det. Som så fort hon tänker tanken att hon har det så bra krånglar till det. Är inte det där en knöl, jo det är en knöl och så ligger hon vaken hela natten och tror att hon ska dö. Och så låtsas hon sen några dagar att det nog inte är något, men så kommer det tillbaka, smyger sig på. En läskig oro om undergång och död. Men så träffar hon nån ibland som är så där glad och inte ett dugg orolig. Och hon blir så inspirerad och bestämmer sig för att bli så. Men så kommer natten och oron tillbaka. Ja väldigt ofta tänker hon att hon ska sluta oroa sig och tänka tankar som är positiva. Läser exter om att man lever kortare om man oroar sig. Det liksom sliter ut en. Och då borde man ju sluta bara därför.
Usch att man ska bli så irriterad på någon som bor så himla nära. Det är så svårt att värja sig.
4 kommentarer:
Och tänk att den den grannen har jag läst så mycket om...jag skulle så gärna vilja bo just granne med henne för hon verkar så fin.
UNDERBARA GOA MARIA...ja vem vill inte vara granne med HENNE ???
VARM kram skickar jag denna önskegranne/Gunnel L
Den där kvinnan tror jag är alldeles fantastisk. Ovanligt klok och sensitiv. Jag önskar också att hon bodde på min gata.
Åh nej vad ni är snälla, fina, fantastiska och allting annat bra.
Kramar i massor
Skicka en kommentar