Söndag

Jag har sprungit och vi har packat upp. När vi packar upp så känns det som att nu har vi kommit någon vart, men så blir det samtidigt lite mer kaotiskt än innan. Men ett tag kändes det som att vi var på god väg. I alla fall har vi sattit upp krokar överallt i hallen nere i källaren. Ja och så sprang jag. Tänk ändå vad det satt långt inne. Men jag kan springa. Och igår var hela familjen bortbjudna på middag. Vi hade så mysigt och fint. Barnen trivdes. Och vi hade med efterrätt till alla barnen. Ella och Signe hade gjort maränger och det blev en uppskattad marängsviss. Och allt annat var ju så gott. Tänk vad kul att få gå bort ibland. Jag glömmer det för det händer så sällan. Potatt (god natt) säger Majken men sen kan hon inte somna för hon har vänt på dygnet. Så nu står hon här och pratar oavbrutet och tiitar på böcker och jag är jätte trött. Imorgon ska vi hälsa på Maj och Asta. Två små flickor som heter som mina gamla fastrar.