Tänk mitt ute i fjällen så står dom här urfina husen. Ganska fantastiskt. Och längs vägen, i små, små byar, ser man hus som är helt sagolika. Och stora.
Och Ernst hoppade så mycket. Slog sig i ansiktet och tappade andan en gång. Vi har försökt prata allvar. Vill inte att något ska hända. Hoppas att förståndet blir bättre till nästa år.
Det tråkigaste när man hyr är ju den avslutande stugstädningen som tenderar att dra ut på tiden. Och nu i år ännu mer för Majken och Ester hjälpte till på sitt sätt.
3 kommentarer:
Välkommen tillbaka! Jag har saknat dina inlägg även om vi var förvarnade. Flyttmardrömmar känner jag igen från när vi skulle lämna stan mot huset men vi har aldrig ångrat oss.
Kram/Johanna
Vad roligt att du är tillbaka! Tänk att ni orkade dra till fjällen i samband med en flytt. Men vad gör man inte, anar att det var barnen som drog ;) Skönt blir det ju hur som helst, när man väl kommit sig dit och anpassat sig.
Hej Johanna
Vad bra det känns att jag varit saknad!! Det känns skönt att höra att ni inte ångrat er. jag hoppas att vi snart har liksom bott in oss. Kram Maria
Hej Michaela
Tack snälla. j
Jo barnen längtade och det var bestämt sedan länge fast det var nog väldigt bra för oss också. Vi fick komma ifrån kaoset ett tag. Ja jag längtar tills det känns som hemma i det här huset. kram maria
Skicka en kommentar