Börjar det bli lite för städat här hos oss?Ännu en ledig dag. Vi har fortfarande så städat här hemma så jag var tvungen att fråga min man om det inte började vara lite för perfekt här hemma. Som den där bilden i förra inlägget med tyget och soffan, ja soffhörnan helt enkelt, ser så himla perfekt ut. Inget tokigt någonstans. Vi brukar ju ha det ganska så kaotiskt hemma med saker överallt som inte har någon hemvist så jag är verkligen inte van.
Så har jag den där längtan i mig som drar och sliter. Och vad längtar jag efter? Jag vet inte. Men till exempel som när jag läser den ganska nya och helt fantastiska Du och jag och min lilla cykel (låtar av Jujja och Thomas Wieslander och bilder av Marit Törnqvist) då får jag den där längtan. Naturbilderna och bilderna på trägolv fyllda med leksaker fast ändå med en massa golv över på sidorna. Jag det är ju så det ska vara, tänker jag då, så där gammalt, stort och vackert. Eller plötsligt tänker jag att nä men vi skulle ju flytta till en annan stad. Upptäcka nya ställen. Eller vi skaffar en bäbis till. Ja så där håller jag på.
Den där längtan. Jag får kanske bara leva med den.
8 kommentarer:
"Det var en sådan kväll då man längtar, fast man vet inte vart." Men den strofen känner väl bibliotekarien till!? Nu var det ju leksaksfyllda men ändå rena trägolv och nya platser du längtar till men kanske är det så att vissa ständigt längtar och kanske gör det inget att det är så?
Ikväll längtade jag efter min mormor, inte för att hon var någon varm person men för att jag ändå tyckte om henne och för att det ibland fattas något bakåt. Och för att hon skulle ha sagt "Så bra att du gör rabarbersoppa, det ska barn ha." KRAM / E
Så mysigt det ser ut!
För mig är hemligheten med ordning hemma att gömma oordningen. I lådor och skåp kan jag ha det rörigt utan att behöva se det i alla fall. Sen försöker jag ställa krav på barnen också att hjälpa till lite även om det går så där. Men det borde väl bara vara nyttigt att borsta ur ett handfat eller att ta red på sin egen tvätt i alla fall.
Hoppas att ni har möjlighet att hälsa på oss snart!
Kram U
Hej!
Väldigt vad ni har fått fint i huset!
Vilket fint köksbord, ser så trivsamt ut att sitta där med hela stora familjen och äta middag.
Och tyget i soffhörnan kan jag ana hur fint det är. Så fina färger. Som Gudrun Sjödén-färger.
Jag är också en sådan som ofta längtar. Men det kanske är lite mysigt också, bara man inte glömmer bort att det är rätt bra det man har också.
Konsten att leva är kanske att fånga dagen.
Nästan så det blir tjatigt att tänka så, man har ju hört det så mycket.
Nu har jag sett att hela Mique-butiken är full av olika skyltar med "Carpe Diem" coh då blir jag anti.
Längta och dagdrömma lite lagom är nog bra, det blir nog tråkigt att sluta med det.
Kram
Konstigt, jag tänkte precis på nästan samma igår. Att man liksom aldrig är 100% nöjd- ALltid en längtan efter något man inte har, ett annat hus. Eller som innan jag hade familj och allt och arbetade som läantbrevbärare på somrarna, då längtade jag till landet och nu när jag bor på landet-så kan jag tycka att det ser väldigt mysigt ut att bo i en lägenhet (men jag vet ju att jag skulle längta ihjäl mig efter en trädgård om jag bodde i lägenhet). Men just den där känslan av att vilja ha det man inte har, fast man har det bra som man har det. VAd är det för känsla? Måste man ha den, kanske för att inte stagnera...för att utvecklas, för att ha kvar drivet. JAg vet inte...
Hej Elisabet
jag kan också längta efter gamla släktingar.Just för att det fattas något när dom är borta.Vad bra att du gör rabarbersoppa förresten. Det borde också mina barn få någon gång. Kram Maria
Tack Ulrika! Nu tror jag att vi börjar få bättre med förvaring. Handlade en del på Ikea, till exempel en byrå till hallen som rymmer sånt som aldrig haft nån plats hemma hos oss. Vi vill gärna ses, imorgon åker mina föräldrar hem. Hur ser den närmaste tiden ut för er? Kram Maria
Hej Karin
Tack. Bordet är verkligen härligt för det är så stort.Och jag gillar ju Gudrun Sjödén så mycket så det var säkert därför jag fastnade för det där tyget.
Jo man ska nog alltid dagdrömma lite men inte glömma bort att leva här och nu.Ibland är jag så knäpp och tänker att snart är barnen stora och flyttar hemifrån, istället för att ta tillvara på tiden vi har tillsammans. Lite dumt men tankarna bara kommer. Kram
Hej maria
Precis så där är jag. Kanske man skulle bo där eller där och göra det eller det. Man blir så trött på sig själv ibland. Kram
Skicka en kommentar