torsdag 24 november 2011

Liten hälsar på stor

Ernst var och hälsade på mormor och morfar när jag var i Stockholm. Första gången något av våra barn gjort något sånt. Mormor grät när vi klev av bussen, så lycklig blev hon. Efteråt var det så tomt hemma hos dom, med sorg i hjärtat bäddade hon sängen han legat i. Jag blev glad över att dom fick ta del av mitt barn ett tag och att han fick träffa dom. Han har lätt för att anpassa sig och är oftast väldigt vänligt sinnad. Han finner sig i dom flesta situationer och trivs med dom flesta människor. Han kan trivas fast det inte händer så mycket. Han kan sitta läsa DN precis som mormor och morfar älskar att göra. Själv klarar jag inte av att läsa en dagstidning. Tyvärr. Jag kan bara läsa reportage, helst i intervjuform, om olika personer. Eller om mat. Ja och kanske lite till. Och han fick önska mat, Kalops, och gå och handla med mormor, träffa min fantastiska 82-åriga moster som inte allas verkar vara så gammal (enligt Ernst). Han fick åka och bada på fyrishov med min brorsa och hans barn som kom åkandes från Stockholm.

Vad ville jag säga med det här? Jo att jag egentligen tror att man ska bo nära varandra så att man får bygga en egen relation med sina barnbarn. Inte alltid umgås tillsammans där föräldrarna finns. Speciellt om man har haft lite krångliga relationer inom familjen. Jag skulle verkligen unna mina föräldrar att dom fick träffa mina barn mer. Fast jag tror inte att jag alltid ska vara med och lägga mig i. För det gör jag, ibland snällt och ibland argt. Nu träffas vi allihopa 3-4 gånger per år, tokigt lite egentligen. Och nu är min pappa så sjuk så man vet ingenting. Det känns också så outhärdligt sorgligt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Vilket härlig tur till mormor och morfar han var med om, när jag läser tänker jag att han kanske är "länken" mellan er. Om du förstår vad jag menar?