Jag har sprungit idag och det var flera veckor sen sist. Kan jag nu fortsätta med det ett tag vore det väl bra. Annars har vi haft en till lugn dag hemma. Barnen har varit på innebandydag, fotbollsavslutning och hos kompisar och jag och min man och Majken och Ester har hängt här hemma. Ätit en semla, eller två, hängt tvätt och knappt ens lagat mat. Ester blev dålig i magen ikväll så imorgon är vi nog bara hemma innan fiolen.
När jag sprang fick jag en massa jobbiga tankar och jag som tycker att man brukar få så bra tankar när man springer. Jag har känt mig lite ledsen på slutet här. Nära till tråkiga, jobbiga tankar och tråkiga minnen. Kan kanske inte skylla allt på att november är så mörkt utan snö. Men mörkret är grymt för det bara slår till. Man tittar ut och det är ljust och vacker höst och sen en halvtimme senare alldeles svart. Man börjar fundera på om barnen har reflexer när dom ska ta sig hem från sina grejer.
Igår hade Joen konfirmationsträff igen. Han riktigt blängde på mig på fredagkväll, upprörd över att hela lördagen skulle vigas till konfirmationsgrejs. För han tycker att det är mitt fel, att jag dragit in honom i det här. Fast, jag lovar, han har fått välja. Sen kom han hem halvnio, rätt nöjd efter en hel dag i kyrkan. Han har fått öva på att lämna sin trygghetszon, i hans fall att klättra upp på sju backar. Han är höjdrädd så han var nöjd. Sen hade han pysslat ett ljus med glitter på till farsdag. Pysslat har han inte gjort sen lågstadiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar