tisdag 22 november 2011

Lite sjuka och lite tankar

Vi är hemma idag. Lite sjuka. Joen blev sjuk igår och Majken blev dålig i magen. Men idag känner jag mig mest risig. Ont i huvudet och tät i näsan. I morse var vi till doktorn med Ernst om kvalsterallergin. Det är ju spännande och lite konstigt. Dom ska komma hit och dammsuga hans säng och sedan skicka det dammsugna till Göteborg för analys. När vi kom till sjukhuset och jag lyfte upp Ester så känner jag att hon inte har någon blöja. Hon klädde på sig själv i morse. Tur att det var till barnmottagningen vi skulle för där fanns det blöjor. Sjuksköterskan blev alldeles häpen att jag hade två tvillingpar. Ropade till dom andra på avdelningen: Vet ni dom har två tvillingpar! Högt och glatt. Är det verkligen så ovanligt? Sen säger hon att du har verkligen söta barn. Jag blir så himla glad när folk säger sånt där. Jag kan ibland verkligen behöva glada tillrop. Man får en liten energikick och så orkar men lite till.

Jag är inte omgiven av så många spontana människor, så jag blir bara extra glad när någon är så där. Så där som jag drömt när mina föräldrar ska komma att dom ska sätta sig ner och liksom bara omfamna alla barn. Någon bild som jag hade av hur det skulle vara. Jag har fått acceptera, och nog faktiskt kommit en bit på väg att det har inte blivit precis som jag tänkt mig med ganska många saker. Jag hade nog lite för många föreställningar om hur allt skulle vara. Vilket inte heller gjort det så enkelt för min omgivning.

Ibland tänker jag på hur vi klarade dom där åren när vi hade fyra småbarn mellan 0 och 4.5 år. Och 0 -åringarna var tvillingar. Jag hade behövt hjälp då. Faktiskt. Jag önskar hade jag hade haft ett större kontaktnät som kunde ha hjälpt oss. Jag får en klump i halsen när jag tänker på den tiden, för jag minns nästan inget.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker att ni är makalösa som har klarat allt. Vi som bara har två barn och hur mycket hjälp som helst av en mormor och morfar som bara omfamnar barnen, myser och de sover över och älskar att vara där. Så som alla borde ha det. Och farfar med fru i närheten också, han som också är pensionär och tar med banen på golf, leker och myser. Så som alla borde ha det.
Farmor + man långt bort men när de ses också lekfulla, tillåtande och mysvänliga.
Ja, sådan som jag också vill bli med mina barnbarn, sådana är mina barns äldre generation.
Kram från Johanna

Maria sa...

Hej
Tack snälla men inte klara vi allt inte. Vi är dåliga på att planera, på att hålla ordning. Vi tappar tålamodet lite för ofta. Ja vi har nog en hel del brister. Men tack ändå.

Det låter fantastiskt med alla era anhöriga, era närvarande anhöriga som bor nära också. Era barn kommer att ha många att prata med både när dom är glada och ledsna.

Jag hade det inte så när jag var liten, förutom lite kanske med mina fastrar och då kanske det blir något som man man sörjer extra mycket så här i vuxen ålder när det inte riktigt blir som man tänkt sig med barnen och deras anhöriga som bor långt bort. Ha det så bra på resan. Många kramar Maria
PS.Träffa inga farliga djur!!

Soffy sa...

Känner så igen det där med kontaktnät, fast jag bara har 1barn!!!