Jag har aldrig drömt om att åka ut i rymden, men jag drömde om att få en stor familj. Kanske borde det ha varit tvärtom, men det var det inte. Och det jag drömde om har jag fått och min förste son råkade visst födas samma dag som månlandningen, fast 28 år senare. Det visste jag inte.
Vi firar sonen idag, inte månlandnigen. Så klart. Han önskade fotbollssaker som shorts, tejp till benskydden, fotbollsskor och lite annat. Han fick inte riktigt allt, men jag tror han blev nöjd. Eller hoppas att han blev nöjd. Att önska sig saker börjar bli svårt för honom och det tenderar att bli sånt som han redan har och vi opponerar oss och han blir ledsen.
Sedan förmörkas den här dagen lite av att jag har börjat oroa mig för den där himla influensan. Mina bäbisar och mina barn hur ska det gå. Och när rädslan griper tag i mig vill den inte riktigt släppa. Och förnuft och logik vill inte hjälpa mig om det nu finns något sådant i det här fallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar