söndag 11 september 2011

Jag visste inte att det här vädret fanns

sa min dotter igår. Det var fint sagt. Vi hade en regnbåge precis vid huset, solen sken men plötsligt började det rasa ner hagel som skimrade som pärlor. Jag ropade på min dotter för att visa henne regnbågen men hittade inte henne först. Sen såg jag henne ute på studsmattan, hoppandes i regnet, sjöblöt, och sen sprang hon ute på gatan i pölarna. I vädret hon inte visste fanns.

Sen cyklade jag och handlade på coop. Länge tog det, för dom bygger om och allt har bytt plats. Sen när jag handlat mycket började jag gå mot parkeringen med vagnen, men då kom jag på att jag inte visste var jag ställt bilen. Helt tomt i skallen, sen kom jag på att jag cyklat. Och jag som handlat så mycket. Tur att det är nerförsbacke hem. Jag kom hem, men fick pusta länge efteråt.

Sen har jag varit lite upprörd på sista tiden. Vill inte berätta om varför. Men jag tänker en del på det där att ibland kanske man ska säga vad man tycker. Hur ska man annars förändra. En sak som jag kan berätta om är min dotters föräldramöten där läraren nu i snart tre år inlett med orden nu ska jag prata kort så vi får gå hem sen. Hallå jag vill inte gå hem, jag vill veta hur det är, vad ni gör. Sa jag inte, men tänkte.

3 kommentarer:

Maria sa...

Varje dag finns något nytt att uppleva om man kan fortsätta ha så öppet sinne som ett barn!

Familjen Tapper-Kaller sa...

Hej!
Vad härligt med en sådan glad flicka ute i pölarna!
Och så fint det blev med hyllpappret.
Verkligen jättefint! Jag tänker på skafferiet i Snickargården, Saltkråkan.

Maria sa...

Hej Maria
Ja visst är det härligt. Och jag kommer ihåg hur jag som barn älskade att springa ute i regnet. Och nu har jag själv sprungit två dagar i regn. Jätte härligt.

Hej karin
Tack. Saltkråkan. Vad fint om det ser ut så. Nu ska jag sätta hyllpapper i en till garderob. Det får en nästan att tro att dom som bor här, alltså vi, har ordning och reda. Fast det är ju tyvärr alldeles fel.