söndag 4 september 2011

Snart 40 år

Nu har jag sprungit och lagat mat. Ungefär min så såg min dag ut. När jag sprang fick jag ont i nacken och halsen. Jag som aldrig brukar få ont. Men jag är ju snart 40 år. Overkligt. Jag började faktiskt nästan gråta när jag tänkte på det idag. Jag låg bredvid småttisarna på dan, dom var nyvakna och svettiga och så tänkte jag att dom är två år och jag är snart 40 år. Så gammalt. Jag som var så ung förut, 27 ungefär sist jag tänkte på min ålder på riktigt och nu mycket, mycket mer.

Jag var 25 år när mitt första barn kom. Jag var så lycklig. Livet kändes fulländat, som att allt jag önskat blev uppfyllt. Och nu är jag alltså snart 40 år, barnen, en del av dom, stora. Tonåring, snart tonåring och två som bara har ett år kvar på vår älskade lågstadieskola med en personal som jag känner mig så trygg med. Så himla mycket lämnande när man har barn. Plötsligt går dom ut dagis, sen lågstadiet, sen mellanstadiet. Så sorgligt och samtidigt inte för det är klart att man vill att barnen ska växa för så ska det ju vara. Men samtidigt vemodigt.

Sen flyttar dom hemifrån och oj, oj, oj. Och snart fyller jag 40 år. Hoppas jag får vara frisk. Jag är ju så rädd att inte få vara det. Dumt rädd för vad blir egentligen bättre av att jag är så rädd. Jag blir inte friskare av det.

3 kommentarer:

Maria sa...

Jag har också den där sjukdomsrädslan flåsande i nacken. Men det är bara att passa på att leva till 100% nu och hoppas att man får fortsätta leva länge och vara frisk.

soli sa...

Hej. gillar din blogg. Den känns så levande. Jag är 41 år, snart 42 och oj vad jag känner igen mig. Jag har verkligen haft 40-årskris. Jag blir ibland svettig av att tänka på att allt kommer att ta slut en dag. Men det finns också mycket som blivit bättre med att bli äldre. Jag tar vara på livet på ett helt annat sätt. Kram till dig och dina barn. De har så otroligt vackra namn förresten. /Solveig

Maria sa...

Hej
Du har rätt Maria. Man ska leva nu fast vad svårtdet är.Kram

Hej Soli
Vad roligt att du hittat hit. Själv har jag knappt hunnit med att skriva ngt på länge. Det är mycket med vardagen. Jag ska titta in hos dig också.Tack för att du tycker mina barns namn är fina. Och det känns på något vis skönt att höra att det är fler som tycker det här medåldrandet är komplicerat. Hälsningar Maria