Dricker kaffe. Jag gillar att vara här bland böckerna helt själv. Mitt ställe tänker jag. Jag avskyr att jag jobba själv på eftermiddagar och kvällar. Men nu tycker jag det är toppen. Mina barn är så extra fina just nu så mitt hjärta hoppar och skuttar. Storbrorsan som ringde lillbrorsan igår och hörde efter var han var någonstans. Alltså så fint. Så flickan som går fotbollsskola, det bästa hon vet. Och hon den stora med blått hår som har blivit vegan och är så tonårstrött som bara dom kan vara. Och de små. Så fina så jag grät en skvätt på väg till dagis.
Tiden som inte skulle ta slut
Gör det
Hjälper inte hur jag vägrar
Den gör det
Dom längtar. Packar ryggor, har rast och sträng fröken.
Vi gullar och tycker att dom är så små.
Så små.
Dom höjer rösten och säger stopp, nej och fnissar tillsammans i en hög
Oåtkomliga.
På natten kryper dom nära.
Och värmer.
Vi sträcker fram ena handen.
Och vinkar med den andra.
Storåliten.
2 kommentarer:
Som du skriver Maria. Oj oj så bra!
H. Michaela
Å tack Michaela. Jättetack!
Skicka en kommentar