söndag 19 juni 2016

Studenten

Ja nu har vår äldste gått igenom skolan. Det var en stor dag och dagarna innan var i de närmaste ett lopp där målet var nära, men ändå långt bort. Det skulle handlas, städas och lagas mat. Det mesta skulle lagas dagen innan. Sen skulle klassen ha Champagnefrukost i vår trädgård. Vi lånade två partytält och pyntade lite kvällen innan. Jag och min yngre son stod för pyntet och vi blev så nöjda. Sen kom klassen från sju på morgonen. De hade handlat en massa som de skulle äta till Champagnen så då stod vi där och skivade mango, sköljde vindruvor och hällde chips i skålar klockan sju på morgonen. Och de var så fina, hela klassen. Sen gick de till skolan och vi kom dit lite senare. Sen sprang de då ut. Och då kom tårarna för det var så himla mäktigt. Alltså mitt barn. Så stor. Så fin. Sen åkte de flak och vi åkte hem och gjorde de sista förberedelserna. Så kom gästerna och det blev fint. Jag glömde förstås att fota, men det kanske är ett bra tecken.
Nu har det gått några dagar och jag har sommarlov som barnen. Jag börjar väl komma så smått ikapp, men än är jag lite trött efter kapplöpningen i maj och juni månad. 

4 kommentarer:

Anonym sa...

Åren går och barnen växer upp! Jag går på ledighet nästa vecka och är här hemmavid hela veckan. Vi kanske ska göra slag i saken och ta det där fikat som vi länge pratat om? Välkommen hit med hela eller delar av din barnaskara. Hälsar Ulrika

Maria sa...

Hej
Det vill vi så jättegärna, men vi åker till min mamma nästa vecka. Veckan därpå är vi (eller delar av familjen) hemma igen. Hur har du det då?

Ditte Sg sa...

Vad roligt att få se och läsa om er student! Fina bilder och en fin dag! Måste bara få kommentera sonens namn! Så fint! Och så ovanligt! Jag har släktforskat lite och hittat två Joen i vår släkt - båda från 1600-talet. Hade aldrig hört det namnet innan de där två dök upp! Är det ett släktnamn för er?

Maria sa...

Hej
Tack! Det är inget släktnamn, men när jag var kanske 15 år blev en poet intervjuad på TV. Han hette Joen (Gustafsson) och jag tänkte att det ska mitt barn heta. Så fick han det. En gång träffade vi en man och en liten pojke på ett tåg, pojken exakt lika gammal som min. Han hette också Joen. Annars har vi aldrig träffar någon, jo en bäbis när jag var föräldraledig med mina yngsta. Jag har någon gång bläddrat i såna där kyrkböcker med en massa namn i på bibblan och då sett namnet Joen. Tänk att det nästan försvann fast det är så himla fint!