lördag 24 september 2016

Jahapp

Lusten att skriva i botten. Att dela med sig till vem och varför? Att jobba och vilja vara hemma. Att ångra så himla mycket. Varför har jag inte varit hemma med mina barn på heltid? Varför fick jag inte fler barn? Jag ville ju ha 10. Varför följde jag inte mitt hjärta? Vad sa mitt hjärta? Jag vet inte för jag har aldrig riktigt lyssnat. Det är som något brus på vägen. Varför var jag så rädd vad andra skulle tycka? Jag menar hur många står mig nära och bryr sig om mig genuint? Min familj och ursprungsfamilj  och några vänner. Typ. Så himla dumt att bry sig om vad andra tycker om ens livsval. Eller hur man bor. Hur man har det. Vad man gör eller inte gör. Sånt tänker jag på just nu. Inte särskilt upplyftande.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Än är det inte försent att börja följa sitt hjärta. Det är dumt att ångra allt gammalt man borde och inte gjorde. Var lite mer förlåtande mot dig själv! Utifrån där du är idag, vad vill du nu?
Kram

Ditte Sg sa...

Det är ju aldrig för sent att börja lyssna på sitt hjärta! Men det är svåra tankar...tänker så mycket jag också...tror det är åldern...känns som om jag nu när jag närmar mig de 50...på något sätt går igenom allt det jag gjort, valt, inte valt...går in i nästa fas i livet. Det är lite sorgligt...men roligt, spännande, oroande...och allt vad jag vet inte vad. Nytt helt enkelt. Man får försöka vara snäll mot sig själv tänker jag och försöker vara det mot mig själv. Tänker att sånt jag gjorde och hur jag tänkte när jag var yngre...var liksom en följd av allt runtomkring mig...och det tog tid att förstå mina känslor och låta dem gå in i den förnuftiga, tänkande delen av hjärnan. Kram Ditte

Maria sa...

Å tack för ditt svar. Känner så igen mig att det kommer så starkt i den här åldern. Alla tankar. Och det där att man påverkas av tiden man lever och människor runt omkring sig. Och det är väl inte försent, men mycket känns ändå som det redan är över. Kram