söndag 18 september 2011

Kräftor och fotboll och datorer

Den här helgen började på ett ovanligt sätt. Jag var bjuden på kräftskiva i egenskap av fotbollsmamma. Äldsta sonens lags mammor, eller före detta lag. Jag körde vilse på vägen dit och blev 45 minuter försenad. Jag var i ett sammanhang där jag egentligen känner mig särskilt hemma. Alla snälla människor och trevliga, men ovant sammanhang för mig. Nyttigt tror jag och social träning. Det blir inte så mycket social träning för mig.

Så kom jag hem 12 och sov konstigt och för lite. Ett SMS från äldsta sonen skickat vid halv tolv: När kommer du hem? Mamma på vift är inte vardagsmat. Fast det är lite fint att vara saknad också.

Sen igår var det fotbollscup, en en dags cup i Sävar och Bengt är tränare så han var där så klart nästan hela dagen, men hämtade oss andra till eftermiddagsmatcherna. Då spelade Signes lag på en plan och det var ingen match var på planen bredvid. Det gjorde att MAjken och Ester kunde springa runt på den planen som djur på grönbete. Majken klädde av sig nästan allt i den svala höstluften, det gjorde dom häromdagen i ösregnet också. Det ska tydligen vara så nu.

Förövrigt tycker jag det är lite tungt just nu. Så där trött hela tiden och mycket diskussioner och bråk om datorer till exempel. Och så biter och klöser småflickorna varandra när dom inte leker tillsammans och har kul. Ochså hinner vi inte riktigt med. Så läser man bloggar om folk som gör tydliga livsval. Bestämmer att man inte ska har för mycket aktiviteter. För oss bara blir det. Lite si och lite så. När man är på såna där cuper så träffar man på olika familjer och mor- och farmödrar som går runt med vagnar och barnbarn. Vi har ju aldrig haft någon nära släkting här där vi bor. Ibland hade det verkligen varit praktiskt. Som igår när hälften ville åka på cup och hälften inte. Tillslut hade vi övertalat alla utom en, sen blev ju hon lite ensam och ledsen och hungrig. Och så blev det dator i en massa timmar och skrik och gråt när vi väl kom hem. Hon har fått en bärbar dator från skolan som hon kan sitta hur mycket som helst vid. Det är svårt att hinna kolla hur mycket hon sitter. Återigen plötsligt ramlar andras beslut bara över en. Som att nu fick vi en extra dator i familjen, vi som haft en på åtta personer.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Nu var vi inte hemma just den här helgen, men annars är det bara att lämna av stora tjejen här. Det hoppas jag att du kommer ihåg när det är svårt att få ihop allt.

Kram U

Maria sa...

Hej
Tur att du och ni finns. Det ska jag verkligen tänka på när det blir kris. Kram Maria