En egen stund på något vis

Jag går omkring i någon slags melankolisk sörja. Jag åker till jobbet och jag åker hem till familjelivet. Hur kopplas det ihop? Hur blir vi hela människor? Sen blir det såna här mellanstationer, som idag välkomstsamtal på 6-års och nu simskola. Tankarna far omkring på det hemma när jag jobbar. Det är hemma som den egentliga utmaningen finns. Att ha ordning för mig som alltid haft oordning. Och mornar som jag är så dålig på. Att vara vuxen på morgonen. Att inte låta stressen landa på två 6-åringar. Och imorgon är jag ledig för en jobbad söndag. Flickorna går på 6-års några timmar. Vi får se.