måndag 7 september 2015

Här är mina yngsta skolbarn

Så är det. Jag är en sån med skolbarn nu. En sån som har barn som snart flyttar hemifrån. Barn som är veganer och vegetarianer. Med i SSU och fixar stipendium till Frankrike. Som tränar på gym. Som dricker öl. Åker på festivaler. Läser Murakami och Harry Potter för fjärde gången. Har lurar. Slutat ha cykelhjälm. Går sista året på gymnasiet. Går första. Går musikklass i sjuan i annan del av stan. Spelar i orkester. Jobbar på ön. Åker till kompisens sommarstuga. Går på promenad. Cyklar utan mål.

Mina yngsta just nu. Så mycket känslor. Så mycket konflikter. Tror aldrig jag varit med om så mycket känslor.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Du har en fantastiskt levande familj! Så sorgligt med hem där ungdomarna ligger apatiska på sängen...Ni har verkligen gett era ungdomar energi och motivation att tro på sig själva

Ditte Sg sa...

Känner igen...så mycket som händer. Ibland känner jag mig som någon slags fura som står där i mitten och allt händer runt mig. Blir snurrig av att de stora barnen har så mycket eget. Blir orolig av att fundera på hur det ska bli, hur det går, om det går bra...Så mycket roligt som händer också för all del. Men lite turbulenta tider - precis som du - en som går sista året på gymnasiet - kanske flyttar han hemifrån om ett år? Känns inte som om jag är redo för det... men det är väl så det är...livet pågår oavbrutet. Och sluta inte blogga! Jag läser och gillar att få ta del av dina tankar!

Maria sa...

Tack. Fint sagt. Det är nog inte hela sanningen, men nu ska jag försöka att inte vara så självkritisk och suger åt mig.

Maria sa...

Hej
Skönt ändå att höra att vi är fler som tycker att alla förändringar är lite jobbiga. Och den där oron vi delar om vad som ska komma. Allt man inte vet. Hur blir relationen sen? Och jag vill ju fortsätta skriva, måste bara komma mig för. Jag älskar ju din blogg så du får inte sluta skriva.