tisdag 22 mars 2016

Den här dagen ett liv

Igår drack jag fyra lite vätska som skulle se till att min tarm tömdes och i morse klev jag upp 5 och fortsatte med 2 liter till. Sen körde min man mig till sjukhuset och jag klev med tunga steg till kirurgmottagningen där jag skulle anmäla mig och sen klev ännu tyngre steg 5 trappor upp till endoskopienheten. Där väntade jag några minuter innan jag blev inkallad. Jag fick byta om till vit särk och lägga mig på britsen. Sjuksköterskan pratade lite med mig och då kom tårarna. Jag var så rädd att de skulle hitta cancer i tarmen. Så kom läkare in som visade sig vara en pappa som jag brukar träffa på musikskolan. Han frågade om jag ville att någon annan skulle göra undersökningen, men det ville jag inte. Han är en varm person. Så fick jag lugnande på grund av oron. Sist jag gjorde den här undersökningen, för 10 år sedan så blåste de in luft och jag fick så mycket gaser efteråt av luften. Jag skulle ju få ut luften. Men nu var det koldioxid så det blev inte samma onda efteråt.Så förde han in slangen och jag kunde se allt  på en skärm. Det var inflammerat längst ner, men resten såg bra ut. Iallafall med blotta ögat. Sån lättnad. Inflammationen har jag haft i drygt 10 år nu och det knepiga de sista två åren ungefär är att provresultaten har sett bra ut, men för mig har det inte känts riktigt bra. Från min tarm har det kommit slem och även blod. Så jag fick tigga lite för att göra den här undersökningen. Och så klart har jag googlat som en galning och dragit jobbiga slutsatser. Jag är så lättad nu. Så lättad. Och liksom tom. Dessa prövningar. 

Sen tog jag mig i sakta mak till stan med buss och mötte min son på lunch och sen flanerade jag riktigt sakta och dök på några kraftigt nedsatta gardiner på vägen hem. Jag fotade mig själv och citat i Umeås finaste tunnel. Jag lagade mat, städade lite och hängde upp gardinerna. Vi blev nöjda, alltså jag och en dotter. De andra ser inte såna detaljer.

Sen händer det fruktansvärda saker i världen som förstås är långt viktigare än min tarm. Det är så svårt att förstå och ta in hur man kan göra så här. 

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Maria!
Så skönt att allt var bra på undersökningen! Hoppas du också kommer att må bättre.
Slembildning kan minska om man drar ner på mjölk-, fil- och yoghurtprodukter.
Det kan vara värt att prova om man äter mycket.
Tack för dina müslirecept! Mycket populära i vår familj. Jag tar sparsamt med yoghurt och ibland....
Varm kram från Camilla, 4-barnsmamma

minna lindeb sa...

Ja men härligt att höra att det är undanstökat nu. Så du får vara ifred från den pinande oron som är livets största energitjuv. Nu är du fri.
Vi tycks ha likadan magar.
Dom är som en rysk diktator.
Allt får man sota för.
Varenda paprikabit.... :D

Maria sa...

Hej
Tack för omtanken. Den värmer! Jag slutade dricka mjölk för drygt 10 år sedan när jag fick inflammation i tarmen, men jag kanske skulle skära ner på det som vi har i mat och på yoghurt. Äter inte jättemycket yoghurt i och för sig. Roligt att ni gillade müslin i plural ( hur nu det skrivs)!

Maria sa...

Hej
Ja härligt och nu har den pinande oron åkt på tillfällig semester. Lär dyka upp igen. Det är ju allt möjligt som ska kollas och kännas efter efter... Jag älskar beskrivningen av magen som en rysk diktator. Precis så är den.