måndag 19 september 2011

Dagen då jag var stark

Jo men så att liksom, ibland, typ överträffar man sig själv. Man, eller jag då, försover mig för att min man har glömt att just den här måndagen ska jag inte jobba kväll utan morgon och också åka buss till jobbet halv åtta. Klockan sju vaknar jag och Majken och jag börjar leta Ester intensivt. Hon är inte i sängen så jag kollar golvet men där är hon inte heller. Var är hon?

Vi börjar gå upp för det börjar kännas skumt. Det luktar kaffe och jag hör fina Esters röst. Då börjar jag ana att klockan inte alls är 6 som den borde vara. Den är sju, bussen går om en halvtimme. Jag blir sur på min man. Nu har han glömt, igen. Han glömmer faktiskt en del. Han är morgonmänniskan här hemma som väcker oss andra, men nu har han glömt att jag börjar tidigt. Jag liksom bara ger upp, men då säger han gå och klä på dig så du hinner till bussen. Jag ilskestampar i golvet och gör som han säger. Jag blir klar på ingen tid alls och när jag kommer ner har han packat frukosten i en liten väska åt mig. Sätter fast cykelkärran på cykeln och cyklar iväg. Har för lite kläder på mig, fryser. Men till bussen hinner jag och då börjar känna på mitt hår. Hårtofsen som jag sovit med står liksom åt ena sidan och hårspännena som jag också sovit med står liksom ut från huvudet som två horn. Så då fixar jag en acceptabel frisyr så jag ser ut som nästan som vanligt. Äntligen på bussen och äta frukost.

Sen jobbade jag fyra timmar, sen buss tillbaka. Så var det där med lunch. Det hade jag ju inte hunnit med. In på sjukhuset och hitta en macka som man kan cykla och äta samtidigt. Hittar tillslut en cykelvänlig macka och äter den och cyklar till dagis. Krama Majken och Ester som blir jätte glada att se mig och dom har bråttom iväg. Vill hämta Ernst och Signe och gå på fäjolen (fiolen). Vi cyklar hem för att hämta fiolerna, väldigt mycket uppförsbacke på slutet. Väl hemma så luktar det matos. Hjälp brinner det, tänker jag. Nä det är bara Joen och hans kompis som stekt hamburgare för dom är lediga från skolan. Det står disk överallt. Ella är också ledig och hon och hennes kompis har ätit alla pizzabitar som Joens kompis hade med sig till lunch till sig själv och till Joen. Vilken snurrig dag.

Så visar det sig att Signe är hemma också. Hon skulle nämligen till tandläkaren idag klockan tolv och då har Bengt kört henne dit och hem igen istället för till skolan. Varför vet ingen. Så då går Signe och vi cyklar för hon har ingen cykel just nu och vi är lite stressade. Vi hämtar Ernst på skolan och far vidare mot fiolen. Signe joggar bredvid när vi cyklar, men så ramlar hon raklång framåt. Jätte läskigt såg det ut. Hon grät och fick ont i handen. Nu får Signe ta Esters hjälm för Ester är ganska skyddad och fastspänd i cyklekärran och så får hon sitta på min pakethållare. Nu kör jag Signe, Majken, Ester, två fioler och en överfylld handväska till fiolen. Jag känner mig som någon slags superkvinna, hur stark som helst.

Så tillslut är vi framme på fiolen i tid, i supertid. Vi hinner mysfika i en halvtimme. Sen spelade dom och efteråt fick vi skynda oss hem för då skulle Ernst på fotbollsträningen. Sen hemma fick jag ta hand om smutsig disk, laga middag, bära bäbisar. Men tillslut så fick jag landa vid middagsbordet.

Imorgon är en annan dag.

3 kommentarer:

Familjen Tapper-Kaller sa...

Snyggt jobbat! Du hade värsta supermamma-flowet!
Härligt!

Anonym sa...

Ja, det är nog inte så många som har sådana dagar, ror dem i hamn och skriver om dem på ditt underbara sätt. Beordringen att "klä dig" tycker jag var bra. Ibland är det ju skönt att någon annan bestämmer. Och så att ingen visste varför Signe var hemma. Viken underbar, kärleksfull förvirring. Men inte är det konstigt om du blir lite trött och försover dig...

Jag har ledig dag och det är oerhört skönt men det känns ungefär som skolk...vad kan det vara för fel på mig månntro? Kram/E

Maria sa...

Skönt att ha det där flowet ibland!

Ja den där boordringen var det jag behövde. Annars att jag bara satt mig ner och gett upp. Men synd att Jonas pizzabitar försvann i Ella och Ellens magar...Njut när du är ledig du förtjänar det så himla mycket. Kram