måndag 16 januari 2017

Jag

Jag grät på vägen till jobbet igår

Jag grät på vägen till jobbet idag

Jag är utmattad stundvis

Jag undersökte min tarm i fredags och den hade blivit sämre, men det var inte det som börjar på C som jag var så rädd för

Jag hade inte tagit ledigt efter undersökningen så jag skulle jobba hela dagen, men jag hade ju knappt sovit och tagit lavemang på morgonen och kvällen inför undersökningen. Den dagen var ett mörker, men en rar kollega sa åt mig att gå hem vid två. Det blev min räddning.

Så har jag haft ont på ett ställe som man inte heller pratar som mycket om. I några dagar hade jag haft ont där och jag hade svårt att böja mig ner. Jag frös hela tiden, men kämpade mig till jobbet och även till stan i snöoväder för att hjälpa min dotter med borttappad legitimation. Men på fredagen gjorde det rejält ont. Rejält. Vi fråga min man doktorn. Jag hade drabbats av något som måste skäras bort och varet behövde tömmas ut. Min bästa tid är inte just nu. Jag ringde sjukvårdsupplysning som sa att jag kunde vänta och ta smärtlindrande eller åka till akuten. Men att åka till akuten efter den dagen kändes som att bestiga ett högt, högt berg. Så jag tog smärtlindrande och la mig i soffan. Vi såg några avsnitt av Modern family och ett var så sjukt roligt och jag skrattade så mycket. Kanske var det då den där himla grejen sprack. För den sprack. Vilken lycka. Men säger min man, den kan komma tillbaka.

Ja det var en lite tråkig rapport från mitt liv.

8 kommentarer:

Zachrissons sa...

Krya på dig kram!

Maria sa...

Tack snälla du. Alla krya på dig och kramar känns som de behövs. Nu vill jag så gärna bli lite piggare och starkare. Kram

Anonym sa...

Heja, heja! Lunka på så kommer det andra tider rätt som det är! Bra att du skrattade, bra medicin mot allt möjligt <3

minna lindeb sa...

Vännen ändå.. alltid denna hemska rädsla. Den är som en vålnad. Som när man var barn och mörkrädd. Samma grymma skräck. Förstår så väl. Kramar dej. Snart blir det vår och du får börja med dina odlingar igen. Kanske kan du nu redan odla lite? Tjuvstarta.

Anonym sa...

Jamen vilken kämpig period. Men gott råd här ovan...dröm om odling, det kommer ljusare tider! Men så finns det ju hjälp att få med tunga tankar, glöm inte det.... kram/ E

Maria sa...

Tack för pepp! Ja snart andra, starka tider!!

Maria sa...

Ja denna rädsla. Alltid, alltid med som en liten ovän. Tack för kramar. Ja snart ska jag odla. Just nu är det snö överallt, men jag ska börja så tidigt jag bara kan. Kram

Maria sa...

Ja det är sant. Ibland känns det som att den för hjälpen är lite långt bort. Att man inom vården ser en liten kroppsdel och inte hela människan. Särskilt på ett stort sjukhus tror jag. Kram tillbaka - hoppas vi ses snart!!