tisdag 11 november 2014

Att glädjas

Min äldsta. Våren som blev så svår. Oron som höll mig vaken och gjorde att jag inte kunde äta. Så kom han till ön. Han jobbade praktiskt med en massa människor han tyckte om. När han kom hem en gång i veckan så ville han välja film som vi skulle se hela familjen. Så kom han hem för stt skolan skulle börja och jag var så nervös. Jag är mindre nervös nu. Han springer och tränar, han har hittat tillbaka till dom fina vännerna, han äter frukt igen och han äter ordentligt och går inte ner i vikt, han lyssnar på annan musik, han har engagerat sig i politik. Små grejer. Dom små grejerna som förändrades och som nu förändrats tillbaka. Jag är så tacksam, men också uppmärksam. Har det hänt något försöker jag inte fråga, men ibland hur mår du eller hur är det? För att det måste inte ha hänt något speciellt för att en människa inte mår bra. Jag har kanske lärt mig lite själv på den här, som det så populärt heter, resan. Varje morgon gör jag frukost åt honom. Det är viktigt med frukost så att man har lite kraft när man ska till skolan. En liten puff i rätt riktning.

2 kommentarer:

Anonym sa...

JA! Jag tror vi ska puffa på, tids nog gör de allt själva. Kram E

Maria sa...

Hej
Det tror jag med! Kram