På måndag är det ju tänkt att jag ska jobba igen. Jag kände ju redan att vara hemma också i fredags var att vara hemma lite för länge. Så där att passera en magisk gräns. Och igår skulle min mans kusins fru och tre barn komma på middag och hennes bror med fru och ett barn. Hennes bror bor här och hon och barnen hälsade på honom. Och jag fortfarande halvkrasslig, men att ställa in kändes inte som ett alternativ. När jag skulle lägga mig kände jag mig frusen och nästan febrig och nu har jag som en klump i halsen när jag sväljer. Jag sa till min man när han kom och la sig att jag känner mig förkyld. Ni vet så där lite vanligt förkyld. Han bara inte tyckte det var något nytt eftersom jag varit sjuk en vecka. Men det var nytt. En ny fas i denna tråkvecka. Det är så trist att inte ha energi. Att vi gjort så lite med barnen i veckan. Men idag tog vi oss iallafall till vårat fina museum.
Där var det bokstavsutställning. Den var fin och böcker och bokstäver var i centrum. Men jag hade velat att den var ännu mer genomtänkt. Tråkigt kritisk jag låter, men jag kände att den röda tråden saknades lite mellan bokstäver, böcker och olika sagofigurer som var uppritade på skärmar. Men bokstaven m som en rutschkana var perfekt. Och flickorna gjorde masker, fina masker. Eller hur då?
Och jag hade med min stickning. Jag har stickat snart två mössor på två dagar. Efter att ha haft en lång stickpaus kom jag igång nu. For snabbt in på en garnaffär här i stan och köpte rundstickorna som fattades och satte igång. Äntligen, jag har saknat det. Det få inte vara svåra mönster för jag är inte van stickare. Ofta har jag börjat med för svåra saker. Dom här mössorna var på exakt rätt nivå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar