lördag 29 november 2014
Trasig
Min familj, den ursprungliga, är i kris. Det känns som att det är mitt fel. Jag är inte nog smart, klok eller empatisk eller analyserande eller förlåtande för att reda ut den här härvan. Jag känner mig trasig. Jag sov till halv elva i morse. När hände det senast? Kanske någongång före 1997. Jag tar små steg nu. Kanske blir det bättre, men det kan också hända att det inte blir det och hur ska man leva med det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En person kan inte ensam bära ansvar för en familjs sammanhållning. Alla är inte gjorda för att vara med alla hela livet, den som vill backa måste få göra det och lägga fokus på annat, till exempel sin egen familj. Det måste inte vara avsked för alltid, ibland behövs paus, är pausen skön kan den få bli lång.
Det är sant och klokt. Tack för dina ord.
Skicka en kommentar