Hemma

Tidningar i en spridd hög på bordet. Några små skott tittar fram. Växterna i krukorna slokar övertydligt. Och alla väskorna efter endast 5 dagars semestrande. Alla väskorna som inte ids tömma sig själva.Värmen klibbar fast kläderna och krymper orken. Vi dricker kaffe och barnen rände snabbt upp på rummen. 

Jag börjar förstå att vi är lediga tillsammans nu. Och den här sommaren har, tack Gud, börjat på ett helt annat sätt än den förra.