Detta städ

Som inte ska stjäla deras lediga dagar. Fast lite av den är okej, men idag svällde städet ut till gigantiskt bekymmer. Irriterad mamma. Hon som inte lärt dom men ändå kräver. Så lågt av denna människa. Men så blir det lätt för henne. Olika stress samlas och far omkring därinne hullerombuller och hitochdit. Så får de små hamna i kläm. Nu ska hon lugna sig. Äta lunch och fylla på kraft. Försöka få ordningen i stresshärvan.

Två bra helger

Känns lite för bra. De här helgerna. Förra med fika och promenader och springstund och släktingbesök och sol. Och den här med ingen vaknatt, och istället promenad, springstund, loppis, fika. Ja lyxiga helger.  Glädje över nya springskor och glädjen över nya pantalonger. En glad stor son flera dagar i rad. Hans jobb i en grannstad på fredagskvällar har blivit något riktigt trivsamt. Och mycket skratt och bus och en massa planer. Det här att bli 18 och planera resor med kompisarna. Den här mamman kommer att få oroa sig i sommar. Men så länge glädjen finns så ska jag också försöka glädjas. 

Orosmolnen är lite färre än vanligt. Bara lite såna just nu.

Gråa hår

Flera gånger på sista tiden ser jag i spegeln hur rynkig jag blivit. Det går fort nu. Och mina första gråa hår. Tur att det bor barn med glugg här än. Och stora barn med finnar. Och mittemellan så klart. Tänk om det bara varit jag med min åldrande kropp. 

Fina dagen fast med dåligt tålamod

Solen lyser och vi har varit lediga. Huset är stökigt igen. Jag blev rätt ledsen över det. Jag tyckte ju att jag hade hittat ordningen, men den är väl inget man hittar en gång utan många gånger. Vi har hunnit äta frukost på dagis, köpa överdragsbyxor på stan, varit på skogstur där de klättrade och vi såg en massa pigga myror, lagat lunch och middag, skjutsat sonen till jobbet, skjutsat till fiolen, tvättat, plockat grejer. Så nu är jag mosigt trött. Just nu tycker jag att vi har det lite extra bra tillsammans här hemma. Lite mer harmoni. Kanske är det ljuset och våren. Sprungit har jag hunnit igen nu.

Tack

Den här dagen har varit fin. Jag har promenerat med en vän, fikat med två vänner och sen kom min mans moster med man på besök. Det var ett kärt återseende. Nu bakar jag och min dotter bullar. Hon sjunger i köket..

Ljuset

Det är så ljust nu. Mest konstigt är det på kvällen när klockan plötsligt är nio och man fattar ingenting.

 Det blev en rätt så behaglig helg det här. Den har liksom lunkat på. Fast igår var jag trött hela dagen. Men vi sprang ändå. Nu hade det gått lite för lång tid sedan sist så då blev bedriften ännu större. Så behövde jag handla tråkiga saker och några i familjen följde med. Ester var i provhytten med mig och vi hade det riktigt mysigt. Sen var det lite vänta på sonen. Som vanligt höll jag på att säga. Det visade sig att han tog en buss vid halv två och var hemma  innan två. Det hade varit lugnt. Och jag kände att det var lite onödigt att jag hade legat och oroat mig. 

Jag såg att ett stort parhus var till salu på stan. Har tänkt på det i helgen. Hur det skulle vara att ha en massa yta. Eller skulle det bara kännas ödsligt om ett par år? Och förresten är det nog alldeles för dyrt. 

Denna vecka

Så himla trött. Och lite jobbiga grejer framförallt på jobbet. Sen blev det fredag tillslut och förmiddagen gick jag på så bra kurs. Om bemötande när det gäller Aspergers och Adhd. En kvinna som hade Aspergers berättade och en mamma till pojke med Add berättade. När kvinnan med Aspergers berättade så blev jag väldigt berörd. Sen när mamman berättade kände jag mycket igen mig och kände att jag kanske borde göra en utredning på mig själv och kanske på ett av mina barn. Sen jobbade jag lite på mitt bibliotek. Solen sken och jag träffade en låntagare så full av energi så jag skulle vilka ha henne som vän. Vi pratade länge, länge. Hon var 63 år och hennes yngsta skulle ta studenten i vår. Jag vill också ha ett barn som tar studenten när jag är 63, men det verkar inte min kropp vilja. Men vissa människor, vilken energi och värme de har.

Helt slut

Påsken började så bra fast den äldste blev rejält sjuk i influensa (tror vi). Solen sken. En dotter följde med en annan familj till fjällen. Vi andra firade en lugn påsk. Vi gjorde en sån där klassisk utflykt som vi gjorde så mycket förr. Så blev de små sjuka och dottern i fjällen också. Jag började städa och blev sjuk. Jag tog alvedon och fortsatte städa. Mitt mest lyckade resultat hittills. Vi såg filmer på kvällen, mest min man och sönerna och jag lite på slutet. Jag grät till Ett anständigt liv. 

Så kom mamma. Vår äldste var social med henne och på bättringsvägen. Hon sa inget om städningen eller att det var fint. Hon berättade om tågresan och hur hon ömsom svettats och ömsom frusit. Hon ville inte krama de små som var sjuka vilket jag kan förstå fast själv ändå gjort om jag känner mig själv rätt. Så blev vi nervösa för Londonresan för ytterligare en resenär blev sjuk. Men det blev en resa. Vi var få hemma nu. Ett barn satt på sitt rum och var asocial. Mormor frågade mycket om detta. Jag fick dåligt samvete. Hon pratade mer om det och jag pratade med barnet. Då sa hon att jag inte skulle göra det för hennes skull. Jag gick och la mig. 

Jag försöker skriva ärligt här, men får dåligt samvete så jag får ta en paus nu. Men det jag önskar är att hon pratat lite mindre om sig själv, hjälpt till mer, sagt mer snälla saker till mig och mitt liv, Gett de små mat först när vi satt vid middagsbordet när  jag var ensam vuxen tillsammans med henne och att hon inte sagt om besticken hon gett oss för många år sedan " att jag tycker om dom, men jag vet ju inte vad ni tycker förstås". Jag har ju sagt att vi tycker om dom. Måste jag säga det varje gång vi ses? 

Jag försöker inte vara elak här utan konkret skriva vad som gör mig upprörd. Sen kan det vara så att jag framkallar allt detta genom mitt sätt att vara. För jag blir lätt sur och tyst. Samtidigt försöker jag serva, vara till lags, sopa framför så mycket jag förmår. Jag är så slut idag. Och så ensam. Jag kan inte prata med min bror för han tycker att jag inte gör min plikt.

Jag var pigg, var

Jag tyckte ljuset var annorlunda och benen lättare. Och jag gick till och med på teater på en måndag fast jag var ensam vuxen hemma. Jag tänkte att jag kanske nu kunde klippa bort fjolårets vissna växter och plantera ut årets vissnande påskliljor. Jag var nästan pigg. Men så idag, hur trött som helst. Som att jag har sprungit ett maratonlopp under det här påsklovet och nu gått i mål. Och så ligger det snö på marken och jag är ledsen. Min mamma sa aldrig något om att jag gjort fint här hemna. Jag hade städar i tre dagar med feber och alvedon i kroppen. Men det kunde ju inte hon veta. Jag vet mycket om hennes olika krämpor nu. Hon vet inget om mina. Men jag får skylla mig själv för jag sa ju inget. Och jag har trivts i mitt nya hem. Alltså ingen ser kanske skillnad, men jag känner den. Lättare att andas. Fast inte idag då. För jag är så trött.

Gått bra men nu så

Nu försöker jag få till det här med relationerna. Mamma lägger pussel och pratar. Jag går runt och försöker få ihop allt. Ester är inne på sjunde dagen med feber. Jag har sovit för lite länge, lite för länge. Påsklovet var riktigt bra, men nu har jag tappat ledstjärnan. Alla mina tvivel på mig som mamma och dotter står i full blom. 

Denna dagen - ett liv

Mamma fyller 75 år idag. Hon fick den boken om Astrid Lindgren. Vi sjöng, vi tre som var vakna, och gav henne kaffe och tidning och present på sängen. 

Tre är i London, dom kom iväg. Jag har inte pratat med dom, bara sett lite bilder på Facebook och fått lite sms att dom har landat och liknande. Jag hoppas så att dom ska ha det bra tillsammans. 

Idag ska vi på restaurang och fira. I natt har jag somnat försent och plågats av vår extremt jobbiga katt. Han brukar låta mig vara, men de andra han brukar försöka väcka var ju inte hemma så då blev det ju jag. Hans metoder är att välta ner saker så vi vaknar och om inte det funkar börja leka med hårda saker som låter. Det lyckades. Förkyld är jag fortfarande, vilket ytterligare förstärker den här känslan av att vara helt utsliten.

Förkylningar

Min äldste har varit sjuk hela lovet. Igår började det vända. Han spelade mycket Björn Afzelius igår.  För några dagar sen var det helt annan musik. Det blir lite mysigare med Björn kan jag säga. Och i natt började Majken prata i sömnen och vända och vrida på sig och jag kände mig hängig igår. Idag kommer mamma och alla kanske blir sjuka. Fy så tråkigt. Jättejättetråkigt. Och Signe som är fjällen har fått feber. Det är så synd om henne. Men ändå tycker jag mycket mer om det här påsklovet än vad jag tyckte om sportlovet. Usch vad det var tungt. Det här lovet är lättare. Fjäderlätt om man jämför.

Gud vad jag jobbar

Jag har städar så mycket idag. Men på listan kanske en punkt kan prickad av. Jag kanske måste hejda mig så jag inte är på dåligt humör redan innan mamma kommer. Vi brukar ju ändå få kämpa lite efter några dagar tillsammans. Nu känner jag mig ännu mer förkyld än för några timmar sedan. Jag såg slutet på Ett anständigt liv igår. Mannen och äldste sonen såg hela. Gud så sorgligt och tragiskt. Efter fick man se intervju med Stefan Jarl som gjort filmerna. Jag blev så imponerad av honom. Det där engagemanget för människor som andra såg som mindre värda. Hans förtvivlan över att så många dog och inget gjordes. Och när han säger att flera av dom hade så mycket att säga om samhället. Viktiga sanningar. Här går jag och städar. Jag måste engagera mig mera.

Nyser och städar

Nu blev jag visst förkyld. Så där lite, men ändå så kommer tröttheten direkt. Jag städar på övervåningen och myser. Äldsta är bättre, men sover nu igen. Nästäldsta som också ska till London fick ont i halsen igår. Och min man har jour och fick rycka ut direkt på morgonen har inte kommit hem än. 

Hur gör ni när ni rensar. Det är så svårt. Egentligen skulle jag vilja halvera min garderob. Men hur gör jag? Hur ska jag våga?

Utflykt

Fem stycken + hund klev upp för ett berg. Vi tog kortaste vägen, men den visade sig vara den brantaste också. Vissa, en liten, ramlade massvis, men tur att just hon är så himla positivt och upp kom vi. Vi fikade och njöt. Otis, hunden, verkade också njuta. Det här ska vi göra oftare. Och min man i sin gamla skinnjacka frän Gud vet när och jeansen köpta i min hemstad för många år sedan. Ingen kan kalla honom slösig när det kommer till kläder. 

Våran äldste har sovit halva dagen. Vi tror att han är på bättringsvägen nu. Dom åker till London snart så vi hoppas att ingen fler insjuknar. Själv ska jag vara hemma och försöka göra vardagen lite fin nu under påsklovet. 

Tre grejer just nu

Lagat påskmat. I år lyckades vi få till en tårta, men det satt långt inne. Den var väl mäktig för min smak. Men den räcker länge då i och för sig. Rensat ut. Sopsäck i hallen med ge bort och kasta. Sälja på Tradera. Fina tunikan i gamla tyger som M och E inte vill ha. Jag är ju bra på att spara, men det dom inte ens har haft vill jag inte spara. Jag älskar den. Men min smak och deras är olika och det är okej. 

Städa, städa varje fredag och så varje påsk

Fast det blev visst inte varje fredag. Det blev gigantisk städning nu istället. Hela dagen har jag grejat och pausat och grejat och pausat. Ungefär så. Våran äldste är sjuk. Feber, snor, ligga soffan. Vår ena 13-åring ska till fjällen med en familj. Roligt för henne. Hoppas vi börjar göra mer saker med barnen snart. Just nu tycker jag att vi är dåliga på det. Det är som att jag och de små gör saker på veckorna när vi är lediga eller när jag jobbar halvdag. Men sen kommer helgen och alla vill så olika. Så ger jag som upp. Jag måste få upp glöden och kraften för att göra vardagslivet lite mer strålande tror jag.

Påsken

Jag är helt lost när det kommer till påsk. Vad ska man äta? M och E var alldeles nyfödda vid påsk för 6 år sedan. Vi lyckades laga lite tacos och vi fick Ranunklar ( stavas det så?). Vilka fina blommor. Det ska jag köpa nu. Påskgumman hängde jag upp igår. Alltid nått. Så de här två som gjorde kvarteret lite gladare.

Olika sätt

Min ena 13-åring tycker att han vet det mesta. Lite irriterad har jag känt mig. Nu kallar jag honom experten och frågar om han kan laga persiennen som är trasig och om han har något nytt expertutlåtande att komma med. Det blir lite roligare då har jag märkt, både för honom och mig.