Vår lediga dag. Dom har en rolig julkalender på dagis med uppdrag i som dom helst inte vill missa. Så nu har jag fått ge dom uppdrag idag hemma. Uppdragen är träna violaläxan, gå på stigar i skogen med Otis, pynta ljus med vax och göra pepparkaksdeg. Violaläxan är gjord, pepparkaksdegen påbörjad och det andra ännu inte fullbordat.
En ny favoritbok hos mina flickor är Sussirull. Här är några ord från författaren om den. Det där viktiga med andra vuxna i barnens liv. Jag hade några fastrar som stod mig ganska nära. Men mina barn har alla släktingar långt bort. Man måste ses ofta för att komma nära. Det är sanning. En lärare på skolan där jag tidigare jobbade på bibliotek åkte en gång i månaden till sina barnbarn för att vara med dom. Man måste bygga upp det från dom är små. Det var fint. Hon är klok.
Typiskt oss att missa att första dagen efter jullovet är en planeringsdag. Jag blir helt matt. Helt matt. Och jag undrar hur samhället är konstruerat. Barnen, alla, är lediga hela jullovet och så kommer en sån här dag. Vi får lösa det på något vis.
Måndagar efter jobb, skola och dagis hänger vi på musikskolan som ligger i en gymnasieskola här i stan. På måndagar är det rockkör för pensionärer också. Det blir många generationer. Signe undrade om jag ska gå med när jag blir pensionär. Det låter som en bra idé.
3 kommentarer:
Åh, men den planeringsdagen är så värdefull. Det är alltid någon förutsättning som har ändrats och något som måste paniklösas för att alkt ska fungera. Och man lägger upp riktlinjer för att hela terminen ska flyta på någorlunda.
/Johanna
Hej
Det är inte planeringsdagen som gör mig upprörd mer samhället. Det liksom bygger på att man ska ha släktingar som ställer upp. Kanske med mindre barn ska eller barn hemnaboende ska ha fler semesterdagar och att heltid skulle vara 30 timmar. Annars får man trolla med knäna.
Vad dåligt språk det blev när jag skrev. Vuxna med hemmaboende barn menar jag...
Skicka en kommentar